Döljer du saker?

Kanske för dem du älskar?

Det man inte vet lider man inte av?

Hatar att du dolt saker?

Önskar du kunde säga sanningen?

Vill säga som det är?

Rädd att allt har sitt pris?

Tankarna har vart över allt dessa senaste dagar.

Vad ska jag göra? Ska jag säga allt bara rakt ut?

Mycket jag har vart med om känns hemskt.

Vill inte att min älskling ska lida med mig eller åt mig.

Förtjänar hon att vet allt? Självklart gör hon det!

Vad kan gå fel? Allt igentligen! Men värt chansen.

Är meningen jag får upp i mitt huvud hela tiden.

Modet saknas inombords fast ändå inte.

Inatt lade jag alla mina kort på bordet.

Berättade om hela mitt liv, även mina dolda saker.

Hennes vackra ljusblåa ögon vart tårfyllda av smärta.

Imorse kunde hon ej titta in i mina ögon.

Smärtan var fortfarande så pass hög.

Kampen att vilja dö men ändå leva.

Känns för många som ingenting?

För andra är det en gräns man ej går över.

Min kamp att varje dag under en väldigt lång tid.

Vilja dö men ändå inte kunde ej min tjej svälja.

Hon bad mig sluta berätta efter bara 20 min.

Tårarna,tankarna och bilderna jag gav henne.

Satte djupa spår och idag ser hon på Oxid.

På ett vis hon aldrig tidigare gjort.

En av få som vet om hela mitt liv,

varje tanke jag haft! Varj problem jag bearbetat.

Precis allting som jag har vart med om.

Nu väntas bara på response om det var ett smart drag.

Gjorde jag rätt igentligen? Inerst inne lyser JA skylten.

Jag är ej mer än mänsklig men min kamp upp.

Gör mig omänsklig då smärta oftast tar kol på oss.

Vad är då Oxid?

Hjälte i mina ögon men dåre i många andras ögon.

Titta in i ögonen på personen du älskar.

Fokusera på varför du älskar just honom eller henne.

Svaret du får i det ögonblicket kan ändra ditt liv.

Och sakerna du alltid haft dolt känns meningslöst.

Du vill berätta! Lätta på bördan då du fått bevis.

Ska du göra det?

Om du älskar personen så skulle du ej tveka!

Önskar du slapp vara det?

Hatar du känslan?

Jobbigt att veta vad som är vad?

Panik varje gång du tänker?

Ångest?

Söker du lösningen?

Inom mig själv cirkulerar tankar,känslor.

Vad är vad? Hur vet jag? Varför mig?

Frågor jag önskar svaret fanns till.

Kärleken fann mig och jag är lyckligt lottad.

Ändå tvekar jag? Undrar saker, baktankar?

Problem uppstår för min osäkerhet.

Rädslan över att bli sårad på nytt

är ej en tanke längre utan ett faktum.

Kan ske mig vilken dag som hälst?

Ursäkten jag använder mig av i tron om att det är okej.

Insidan av mig blomstrar och ärrena känns mindre.

Tankarna i huvudet är motsattsen till vad jag känner.

Känslan när jag vidrör min älskling väcker minnen.

Saker jag länge vaknat till i tårar av och

insett att det enbart vart illusioner.

Är verklighet när jag tittar in i hennes ögon.

Älskad för den jag är inerst inne är jag av henne.

Sårheten jag ger henne av min tveksamhet klyver mig.

Varje ont ord gör lika ont på mig ändå håller jag på?

Tjaffsar och letar fel bara för att ha något att skylla på.

Är vad jag gör för att visa henne att hon ska valt bättre.

Sanningen blottas i hennes tårfyllda ögon då hon valt rätt.

Äntligen tänkte jag efter inombords och insåg sanningen.

Problemet var mig själv och min tveksamhet.

Sanningen till problemet var mitt dåliga självförtoende.

Personen jag älskar mäst är den personen jag sårade.

Pesonen jag såg upp till som min egen förbild.

Sårade jag genom att tveka på mig själv.

Små saker kan bli stora har jag en gång hört.

För ett par dagar sen insåg jag sanningen bakom det.

Lärdomen jag fått med mig nu är att jag måste våga chansa.

Detta  levde Between efter...

Älskar detta brev och jag måste dela med mig av det till dig.

"Ljuset sägs lysa upp det bästa ur en. Funkar det även det i mörker?

Personer som älskar en ser djupare än en själv. Är det sant?

Längtan efter inre fred är det något vi alla söker?

Hoppet av att få bli älskad för den man är finns inom oss alla?

Vi alla säger hur olika vi är men tänker vi lika på insidan?

Le och skratta gör vi alla i grupper! Men i ensamheten?

Leta fel på andra är vi experter på. Accepterar du det själv?

Tusentals frågor ställer du dig dagligen. Finner du dina svar?

Acceptera,förstå och våga tro är 3 saker jag alltid levt efter.

Chansa var en regel jag alltid haft och använde massor.

Modet fann jag genom att lita på att jag kunde.

Viljan fanns alltid där eftersom jag alltid gav mina 100%

Håll hårt i det du älskar, acceptera det du hatar.

Svaret på varför finner du när du själv testat.

Älska kan du göra i många former men

glöm aldrig bort att du ej ska ta den för givet! 

Uppskattning är ej något ord man använder i meningar.

Utan visa att du verkligen älskar personerna i ditt liv!

Genom uppskattning,stöttning och ett hörande odömande öra!

Gåvan att lyssna bör du ta på allvar då vi alla ej har den.

Gåvan att tala bör du använda klokt och

smart eftersom vi alla ej får den automatiskt.

Gåvan att vara en hjälpande hand är

något vi alla har men få använder den!

//Between"